Sitter här med min dotter på armen. Det hör inte längre till vanligheten att hon sover i min famn. Den senaste månaden har hon utan problem tagit sina tupplurar i sin säng eller vagnen. Den här veckan är däremot präglad av fler och längre matstunder och därtill en smula oro. Som mor vill jag att mitt barn skall känna sig trygg. Därför har hon slumrat in i min famn, så sött. Ja, jag mutade henne också med lite mat... Vad göra när hon inte ville komma till ro och varit vaken sedan klockan tio!?
För att frångå våra eftersträvansvärda rutiner än mer, blev det till att bada lilla gumman här på förmiddagen. Det var gårdagens magstrejk som resulterade i ett "party" utan dess like! Både hennes och mina kläder är nu förpassade till tvätten - med förtur.
Jag har gjort lite nytta utöver moderskapet i alla fall. Ringde röris för att få svaret att han tar 2 till 3000 kronor att sätta på ett par ballofixar! Not nice! Funderar nu att göra det själv efter lite vägledning.
Igår tog jag min andra PT timma och ja, det känns... Jag har lyckats hitta en PT som lägger sig på gränsen till vad jag pallar och ibland lite, lite över. Det var inte peppning jag var ute efter, trodde inte att jag behövde det. Nu är jag beroende! En gång kvar, sen är det abstinens och den bittra verkligheten som väntar. Eller så boostar jag upp mitt ego, dammar av pannbenet och piffar upp passen när det går med min man, så blir det bra.
Nu längtar jag ut. Nästa tupplur får skruttan sova i vagnen medan jag gör min moderliga plikt löpande.


